 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Bonäset 250 år Uppdaterad: |
ANMÄRKNINGAR
Teckenförklaring
??? otydbart ord (eller del av ord) [ ] tillagt ord eller ändelse som
verkar saknas i texten < > anger osäker tolkning / står mellan ord som
anger olika alternativa tolkningar.
Det första ordet ligger närmast hur ordet stavats på stenografi, de följande
anger alternativa uttydningar av stavningen. / / ändelse eller ord mellan
två snedstreck anger
att det varit svårt att avgöra om ändelsen finns i Erssons text eller
inte Anders Ersson har mycket sparsamt satt ut skiljetecken i sin stenografiska
text.
Följande tecken har han använt: ( ) ; . " " " - (långt bindestreck) samt
+ - º =. För att öka läsbarheten har jag satt in fler punkter, men även
kommatecken
och korta bindestreck (-). Följande tecken härrör alltså inte från grundtexten:
, - < > [ ] / Övriga tecken är Erssons egna (förutom de extra punkter
jag lagt in).
Stavningen
Arends' stenografi följer till viss del den vanliga skriftens rättstavning,
men inte fullständigt. Jag har till vissa delar kunnat utläsa ur stenografin
hur
Ersson stavat orden, men i andra delar har jag för översättningen fått
ta hjälp av den stavning som förekom i tryckt text från perioden.
Ersson gick väl i skola några år före 1886 och lärde sig då en ännu äldre
stavningsform än den som gällde 1886 (troligen lärde han sig t.ex. att
stava jern,
jemföra etc. som 1886 stavades järn, jämföra). Stavningsreglerna i svenskan
genomgick en stegvis förändring under denna tid (1874-1906).
Jag har en lärobok i Arends stenografi från 1884 och en från 1885, och
bara mellan dessa två utgåvor har det skett ändringar i stavningen.
I Erssons text förekommer båda stavningarna ihjel och ihjäl, jern och
järn, tjern och tjärn, prest och präst, temligen och tämligen.
I oklara fall har jag valt former med "ä". Ersson använde dessutom ett
mer talspråklig sätt att uttrycka sig i stenografin, han skriver t.ex.
för det mesta "sen" i st. f. "sedan"
och använder verbformen "har" även i pluralis, vilket jag givetvis har
översatt oförändrat, liksom felstavningar (t.ex. jesell). Han använder
dessutom genomgående
pluralformen ?arna, även i sådana fall då den tidens rättskrivning föreskrev
formen ?arne. Huruvida han skrivit "ska" eller "skall" framgår dock inte
av stenografin;
jag har genomgående använt "skall", som hörde till den tidens rättskrivning.
Person- och ortsnamn
Översättningen av orts- och personnamn från stenografi blir mycket osäker,därför har jag t.ex. konsekvent skrivit alla son-namn med två s, i synnerhet som Ersson omväxlande stavar samma persons efternamn med ett eller två s.
Norrlund har jag översatt med två r, men det är lika möjligt att det ska stavas med ett. Ersson skriver namnet Mikael (Michael) som "Mickel"; det är omöjligt att
avgöra om han valt den stavningen eftersom den är lättare att utföra på stenografi eller om det är det talspråkliga uttalet (Mickel) han återger.
Han har dessutom använt detta skrivsätt för Carl Michael Bellman. Jag har genomgående översatt med "Mickel" (förutom i fallet C. M. Bellman).
Annan stavning som inte framgår av stenografin är t.ex. om ett namn stavats med v eller w, om det ska vara Vadman eller Wadman osv.
Mina stavningsförslag för dessa namn kan alltså vara fel.
Göteborg 24 juni 2001, Andreas Nordström
Vissa smärre ändringar bl.a. borttagande av en del alternativa tolkningar och justering av en del namn har gjorts av Ann-Marie Kåbjörn och Mats Göransson.